7 månader i mina armar.
Du sträcker fram armarna och vill komma upp. Ler om vi ler mot dig. Bada är det bästa du vet.
Sitter helt själv. Tar dig till stående. Drar dig fram på golvet, älskling, snart kryper du. ♥
Kniper munnen, du är väldigt svår att lära äta.. Men vi övar med det mesta.
Gurka Älskar du! Lika så om du får en brödbit i handen.
Trots att du är svår att lära äta, följer du varje rörelse jag och din pappa gör med maten.
Du vill ha ALLT du inte får.
Tänkt att 7 månader har gått.. Eller rättare sagt 19:46 ikväll.
Nu för lika lång tid sedan låg jag och väntade på dig. Och visste att innan dagens slut skulle du vara hos oss.
Eller barnmorskan hade räknat ut att du skulle kommit till världen om allt hade gått som planerat och i vanlig takt efter 02 den 16 april..
Men du kom 6 timmar ”förtidigt”.
Jag saknar stunden du kom upp på bröstet. Min totalt slutkörda kropp fick ett nytt uppdrag.
Jag älskar dig så gränslöst mycket. Och skulle gjort om denna resan tio miljoner gånger till för dig!
Inte det lättaste att fota en bebis som älskar kamera bandet.. (Gissar fortfarande på att hennes favorit färg är röd)
Lilla älskade plutt. Helt ovetande om denna stora värld. ♥
Så härliga bilder! 🙂
❤️