Ångest…

… den smyger sig på. Hjärtat slår utanpå kroppen, jag känner av min korta stubin och jag vill fly.
Antagligen är jag rädd inför morgondagen?
Jag vet inte. Jag kanske är livrädd att dom ska se en ficka på Celine’s tarm?
Eller att dom bara ska låta henne fasta, träffa nya människor (hon börjar bli små blyg), eller de där jäkla blodproven.
Ångest av att jag förhoppningsvis kommer sova dåligt. Måste upp tidigt, hålla C vaken tills undersökningarna. Dom ska ta bilder på magen medan dom lyser med en lampa.
Det kommer ta 4 timmar att ta alla bilder.

Jag måste hinna duscha. Nu ikväll. Men ändå lägga mig i tid och hoppas C nu sover för natten.
(Hon har fortfarande feber. Svettig och blank på ögonen.)

Jag önskade bara. Nu vaknade hon.

/ Kram A❤️