Hennes röst ekar i mitt huvud..
Publicerad,
Hej ♥
Ringde mamma i förmiddags som rensade sin garderob..
– Om en halvtimme ringer jag, och då ska jag se vad du har gjort.
(Sa hon till mig, då jag inte alls hade något att göra.)
Jag har alltså hunnit rensa en byrå, och tömma den för att få i alla underkläder, badkläder..
Jag har rensat ur två överfulla ullaredspåsar. En ska bort, den andra är kläder som jag inte kan använda när jag ammar, eller som har blivit förstora. (Som jag kan spara tills nästa graviditet tex..)
Allt hänger i färgskalor, och vissa kläder är slängda..
Har också hunnit med att rensa Celine’s garderob. Också en ica kasse med kläder som är försmått..
Rensat ut nästan allt i 74 nu. Några enstaka byxor och klänningar kan hon använda sommaren ut.
Vi fick iallafall i oss en god frukost idag. Från ingenstans har Celine börjat äta äggvita.
Hon började nu i veckan när vi käkade räkmackor.. Såklart skulle hon ha det idag igen.
(Undrar du över varför mina müsli ligger i en skål bredvid är det för att den mjuknar och blir sådär äcklig annars. Alltså jag vill att det ska knapra när jag äter, därför häller jag i dom när jag ska äta.)
Världens bästa unge. MIN. Vår. Alltså jag älskar henne så hjärtat värker. ♥ Men hon börjar bli så stor.
Det går så fort. Underbara ♥
Tror du inte att mitt i min utrensning av kläder hör ljag jud ifrån fönstret.
Tanten har ramlat igen. Hon skriker, IGEN. Hon gapar. (Min rädlsa och ångest kryper sig på)
Denna gången behövde vi inte göra något. Hon hade nog redan larmat. (En enormt hög röst, från en högtalare? eller liknande pratade med henne, lugnade. Berättade att dom var påväg. Det hördes alltså ändå upp till oss i sovrummet. Genom de öppna fönstret)
Men den tiden det tog. Det kändes som en evighet.
Hennes röst ekar fortfarande i huvudet på mig, bilder ploppar upp från sist. Hon hade ramlat igen.
Rösten från fönstret sa det.
Hon fortsätter skrika. inuti mig.
Jag vill flytta. NU. Jag vill bo själv. Jag vill inte minnas, eller höra det igen. Någonsin.
Den hesa, rädda röst. Hur långt ska det gå innan någon tar henne till ett hem?
Förra gången kunde hon inte larma själv? Då hade hon tur att vi fanns. Att Tim fanns.
Du kanske undrar varför jag reagerar som jag gör?
En rädla sitter i mig. Att behöva uppleva något som skämmer.
(Som en skräckfilm, någon skriker bakom e stängd dörr, men innan du öppnar vet du inte vad som hänt, hur det ser ut, vad som kommer hända. Den känslan, den får mig att gråta, få panik, ångest. Riktig ångest)
Och då jag har socialfobi, generaliserat ångestsyndrom och GAD som gör saken värre..
Du kanske inte förstår. Eller så gör du det. Men det kvittar. Jag vill här ifrån, bo ensam eller med barnfamiljer i närheten.
Men på någotvis måste jag såklart övervinna min rädsla och första steget blir att ta mig förbi dörren.
Där allt sker.
Till något bättre. Idag firar mamma och Peo linne bröllop, alltså 9 år som gifta.
Dom firar aldrig något speciellt. Men nästa år måste dom. 10 år. Wow.
G R A T T I S ♥ 08 08 08
Nu ska jag kika på tvn, vänta på att Tim ringer och kanske ta mig något att tugga på.
/ Kram A♥