Klart jag blir trött, helt slut och skulle vilja gömma mig på toan i timmar.
När Tim är hemma då tillåter han mig vara trött, få ta långa duschar, sova extra på morgonen eller vila mitt på dagen. Så är han fantastisk.
Men när jag är själv, jag får ingen avlastning, ingen andnings paus..
Det funkar, så länge hon sover okej.
En gång sedan C kom till världen har jag känt denna trötthet. Och nu igen.
MEN idag, 30 minuter sovande mitt på dagen och hon somnade NU efter 2 timmars försök.
Skulle vila slita av mig håret. Skrika, ringa hem Tim och bara springa härifrån.
Mitt huvud bultar, jag är helt slut. Trött. Redan klockan 18 kunde jag ha somnat för natten.
Varför kommer tröttheten sådär helt plötsligt pang bom ibland? Jag avskyr den. Eller snarare rädd för den. Rädd att inte vara 100% reko i huvudet.
Rädd att somna och inte vakna som vanligt.
Men innerst inne vet jag ju att jag ligger på helspänn hela nätterna ifall C skulle vakna.
Det är som att kroppen är inställd på att vakna två sekunder innan henne? Sisådär 50 gånger per natt.
Och nu när C precis somnat. Vad gör jag då? Jo, tar upp mobilen, skrollar och skriver till dig.
När man säger tyst och lugnt men med en bestämd ton:
”Celine, nu ska du sova!”
Då kollar hon upp på mig med samma gapande leende som på bilden nedan.
Jag älskar denna lilla tokiga, bestämda prutt så mycket!!!!
Jag har fått för mig att jag vill sova med ryggen mot C. Känner mig fri då och somnar lättare.
Men tror du inte att några gånger under tiden jag försöker somna vänder jag mig om och blickar på mitt lilla barn, pussar henne i pannan och bara önskade att hon vore vaken, kolla med sin busiga blick och ler..
Men jag vet, efter några timmars sömn så vaknar vi båda upp intill varandra gladare än någonsin.
Får väl avsluta detta inlägg med smarriga bilder.. Eller vad säger du? Gillar du paj och latte lika mycket som jag?
Godnatt, / Kram A❤️
Naaaw så söt!