Ny gamla skor till C

Nu ligger jag i soffan och skriver till dig bara för att få egentid. Tim är i köket med Celine och min knopp klarar inte mer skrik idag.

Hon skriker (okej, jag tror inte hon vet hur man skriker ännu, hon höjer sin röst) och gråter om inte allt blir rätt direkt. Nästan okontaktbar tills hon själv ser att det är rätt. Förstår du? Inte viljan att få rätt.

Utan om hon vill leka med sin buss men säger att hon vill ha bilen, så får hon en bil. Men det var bussen hon menade.

Då blir det jobbigt.

Mellan dessa perioder är hon fantastisk. Mysig, leker med eller utan oss. Äter. vilar.

Detta har kommit helt plötsligt. Ålder, trots, någon slags ångest? Jag vet inte.
Hon kanske blir som mig. Panik i hela kroppen om något blir fel. Eller att man säger fel men vill att personen man pratar med bara ska förstå vad man menar, eller egentligen skulle sagt.

Vi ska träna lite nu. Men först måste jag visa dig Celine’s nya skor. Ny gamla, eller vad säger man.

Iallafall helt fantastiska.

Dessa söta sandaler ska hon få använda utomlands.