Vitavindar

Hej ♥

 

Trodde att jag precis lagt in all rentvätt i garderoberna, men så står de ju en korg i vardagsrummet också.

Så enkelt att göra, men just nu bara så jobbigt. Ska skriva lite till dig sen får jag sätta mig i sängen och sortera lite.

Har orkat mig på att rensa ur allt försmått i Celine’s garderob också, och lagt in allt det nya.

Härligt att ha sådant som inte syns gjort innan bebis kommer, men som behöver göras.

Skulle behöva ta tag i vår egna garderob. Men inte idag. Den orken finns verkligen inte.

 

Du kanske inte visste, men jag köpte mig ett fint enkelt block på Systrarna Grene när jag blev gravid. 

Där i har jag alltså skrivit ner ALLT som hänt inom graviditeten och känslor sedan dag 1. 

Vilket jag önskade att jag gjort med Celine med. Men då hade jag bara en gravidbok och där skulle man endast fylla i om man mår illa, hur illa. Osv. Kände denna gången att det var för lite, hur ska jag då kunna kolla tillbaka och verkligen kunna läsa om hur det var, för visst finns det saker jag inte nämner här. 

Precis som i förra graviditeten, jag skrev mycket, men inte om allt. 

Idag satt jag och fyllde i blocket igen. Från vad som hände vid mvc igår. 

Vilket jag tänkte ta upp här med. Hur gick det egentligen?  Vad händer nu? 

 

MVC, igår, vecka 37 (36+1)

Började med att lämna urinprov som inte visade något. Härligt!

Vi skrev ett så kallat förlossningsbrev, där vi bland annat skrev att jag är öppen för smärtlindring om så behövs.

Vi skrev faktiskt inte så mycket, jag vill bara ta det som det kommer.

Men något annat vi tycker känns viktigt denna gången är att vi båda, om inte annat att Tim får vara med när bebis ska mätas och vägas, att han ska få sätta på första blöjan och kläderna.

Vilket vår barnmorska tyckte var helt självklart. Men det var det inte för oss. 

När Celine föddes kom en ny barnmorska in i rummet och gjorde det där ovan medans jag fortfarande låg i sängen och Tim var iväg för att hämta något. När Tim kom in i rummet igen var barnmorskan klar.

Och såklart vill vi nu få se och föreviga på bild.

 

Mitt sf-mått låg på 35-36 och bebis hjärtljud ca 130. Vilket är så mysigt att lyssna på. ♥

Mitt järnvärde låg på 138 och blodsocker på 4.7 och då hade jag precis tryckt i mig massor av pepparkakor. Hehe

Men då till blodtrycket, som de mesta handlar om just nu.

Det ligger fortfarande högt trots medicin. 138/83. Så vi fick en ny tid på måndag nästa vecka.

Då ska blodtrycket kollas igen. Och vi ska prata/träffa läkaren vi träffade senast.

 

Vad som kan ske är att vi får en tid på förlossningen för att kolla om jag är mogen nog för att bli igångsatt. 

OM jag inte har mognat något så avvaktar vi 2 dagar åt gången och ska in för ny kontroll. 

Såklart vill alla att det ska starta av sig själv, helst så fort som möjligt pga av det höga trycket. 

Jag hoppas ju att jag har öppnat mig kanske 3 cm när vi ska in på kontroll så de kan ta hål på hinnorna direkt. 

Men den turen har jag väl inte. 

 

Jag frågade också varför jag varken fick blodtryckssänkande när jag väntade Celine och varför de satte igång mig i vecka 40 med henne och inte tidigare när de tänker göra det denna gången.

Men då fick jag alltså till svar att dom har kommit mycket längre fram i utvecklingen och ser att både mamma och barn mår bättre av att bebis föds så snart som efter vecka 38(37+1) då bebis ändå är fullgången.

För visst är jag orolig att moderkakan är förkalkad denna gången med. 

Men det verkar vara just därför de satt in blodtrycksmedicin denna gången för att det inte ska ske. 

Jag bara väntar och längtar efter de där smärtsamma värkarna.

Och frågade om det ens finns något att göra för att det ska dra igång eller att jag ska mogna snabbare.

Vilket jag fick till svar var att vila, massage, bara ta det lugnt är det bästa.

Och vet du, just det är jag väldigt bra på just nu. Hehe

 

Jag känner några gånger om dagen en molande värk i kroppen. Men just nu inte mer än så.

 

Men om jag får drömma igen då, så vore det ju att jag kommer in på kontroll till veckan, jag är lliiite öppen och de vill sätta igång mig med att ta hål på hinnorna. 

För då vet jag vad som sker, på ett ungefär hur länge det skulle kunna ta som max. Och jag blir inte chockad här hemma att jag får värkar från ingenstans utan att vara lite förberedd. (Kanske pga mitt mående)

Men att ha i bakhuvudet att det oftast kan gå snabbare med andra barnet vid en igångsättning känns skönt.

Om jag skulle bli igångsatt utan att vara öppen värst mycket. Som med Celine, då var jag nog bara öppen någon cm.

Och hinnorna kunde inte tas förens 2 dagar senare.

För från att de tog hål på hinnorna med C tog det ca 6 timmar (?) så var hon ute.

För visst vore det härligt om man kom in på förlossningen och bebis vill kika ut samma dag.

 

Men det vore ju också häftigt att vattnet bara går här hemma.. Åh vad jag drömmer.

Eller kanske föder ett barn med segerhuva? Som jag är född.

 

 

Jag är nog inte rädd för något ännu. Eller jo, som jag skrivit tidigare. Jag är rädd för att bli rädd.

Men oron finns såklart att något ska gå snett, att jag inte får träffa Celine igen. Att bebis inte klarar sig.

Usch, ja, precis dessa tankar jag bara inte vill ha. Men de finns där och det är nog naturligt. Bara det inte tar över.

För vem är inte rädd för att aldrig mer få se sitt/sina barn. Att ens barn ska mista sin förälder.

 

 

Jag gått med en svidande smärta högst upp i livmodern.

Vilket jag fick svar på igår, det är inget farligt, bara bebis rumpa som dansar loss mot den ömmaste punkt av just livmodern.

För visst var jag rädd att det har något med havandeskapsförgiftning att göra.

Men den smärtan brukar oftast sitta mellan brösten, och göra ont inåt, uppåt.

Men att det också kan göra ont rakt bak i ryggen också. Vilket jag inte har.

 

Men jag ska fortsätta vara uppmärksam på min huvudvärk, och om den blir mer intensiv ska jag antingen ringa förlossningen eller komma in till min barnmorska på en akuttid för att se så att inte blodtrycket dragit iväg åt fel håll.

 

Annars ska jag bara njuta fram tills måndag, ta det lugnt, njuta av den härliga massage jag får varje kväll och ja, göra de måsten som jag orkar och packa klart BB väskan helt.

Medans vi rensade Celine  garderob innan idag tog jag fram lite hon ska ha med i sin.

Ja, hon valde ut själv att hon ska ha med sina randiga kläder som kallas tjuvkläder. (Hon leker hemskt gärna tjuv och polis)

Pyjamas och några torsor hon valt själv.  Sen får vi nog packa resten tillsammans jag och Tim.

 

/ Kram A♥