Äntligen har vi fått lite snö..

Hej ♥

Idag vaknade vi till snö. Lite snö. Men det räckte för att Celine skulle säga:

-Detta är den bästa juldagen. ♥

Ja, det var nog annorlunda att fira jul utan snö för hennes del. Men nu fick hon iallafall komma ut och leka i den lite.

Mamma och Amanda åkte hem i förmiddags. Så nu blev det verkligen tomt. Men jag är så glad att dom varit här.

Vi har som du kanske sett grillat vid havet, firat liten mini jul med tomten Tim. Vilket inte barnen vet såklart. Tim har tagit bort stygnen och ja, allt vändes liksom upp och ner i tisdags morse..

Celine väcker mig strax runt 9 och berättar att hon spytt.

Såklart tänker man direkt magsjuka. Men ingen annan var ju sjuk. Och vi har inte träffat någon alls.

Hon hade ätit dagen innan, mycket och väldigt bra. Tacos är som du kanske vet hennes favorit mat.

Men de enda som kommer upp är klar vätska. Och på slutet endast galla.

Hon försämrades ganska snabbt. Så redan under kvällen ringer Tim 1177 som ber han åka in till akuten med henne för att utesluta olika saker som blindtarmen.

Där blir dom i timmar. Jävla Corona som ställer till det så endast en förälder får vara med. Och jag måste ju ta hand om Lionell.

Urinprov lämnas och dom sticker henne i fingret. Hennes värden är bra. Men hon brottas med en liten infektion. Antagligen inte stor alls.

Men urinprovet var dock sämre. Det visar att hon ligger på svält.

Så kroppen orkar inte kämpa som den borde mot den lilla infektionen.

Selektiv ätstörning.

Jag har inte skrivit om detta på ganska länge. Vi lever liksom mitt i det.

Många i ens närhet påpekar att vi daltar. Skämmer bort.

Men ingen som inte lever med det vet hur det är.

Ju mer man tjatar på någon med sjukdomen, ju mer blir barnet emot.

Kväljningar sig vid lukter, olika konsistenser. Spyr om det vill sig illa.

Vilket Celine inte gjort på några år nu.

Sätter lätt saker i halsen.

Så vi håller stenhård koll, på allt hon stoppar i sig. Men på avstånd och påminner mellan åt att man inte behöver stressa i sig något.

Men i vilket fall som helst så ville läkaren få i Celine vätskeersättning. Och försök du det med någon som inte sväljer vad som helst.

Det var liksom vätskeersättning eller dropp över natten.

Vi pratade i telefonen under tiden och C hade panik.

Panik för alla Emla plåster dom satt på henne. Panik för om dom skulle sticka henne. Och panik för att dricka ersättningen.

Hon pimplade i sig vatten istället. Så läkaren lät dom komma hem där vid 01 på natten. Och komma tillbaka kl 11 dagen där på för att lämna nytt urinprov.

Hon spydde inget på sjukhuset, men direkt hon kom hem innanför dörren kom allt upp igen.

Panik. I hela kroppen. Men hon var nog sååå hungrig.

Vi matade henne med det hon ville och runt 01:30 och inget av det kom upp, istället ville hon komma in och sova hos mig. ♥

Tror jag sov Max 2 timmar den natten. Med uppvak. Lever hon? Andas hon som hon ska? Lionell vaknar och ska amma.

Vi ger henne vatten med jämna mellanrum. Och direkt hon vred sig i sängen eller gjorde ljud ifrån sig skrek min kropp av panik. Inombords. Hon får inte spy igen..

Men det gjorde hon inte. Och inte på hela dagen igår heller.

Urinprovet visade fortfarande svält när dom åkte in igen. . Så nu ska vi se till att hon äter så mycket som möjlig i helgen och från och med måndag ska vi på första extra BVC kontrollen. Lämna urinprov och väga.

Förstod jag det rätt ska dietist kopplad in och hjälpa henne igen. Och det känns fantastiskt.

För ett tag när hon var som sämst, i tisdags kväll och igår. Då såg det ut som att vår älskade lilla dotter skulle försvinna. Blek, mörk runt ögonen och ögonen var alldeles insjunkna.

Vid panik gråtet på akuten kom inga tårar. Läpparna var torra och jag får bara ångest att att tänka på det. På hur fort det kan gå.

Idag torsdag vakande hon med mer färg och börjar bli sig själv igen. Börjar leka, skratta.. lite mörk runt ögonen men inte inte lika insjunkna som innan. Men det tar nog några dagar till innan allt är ok.

Vi går på helspänn. Matar henne. Ger henne 110% kärlek och närhet.

Har legat bredvid henne i sängen inatt och hållit om henne. Kramat och pussat på henne. Känt hennes andetag. ♥

Celine i sin nya spindelmannen dräkt innan hon blev sjuk som hon fick av pappa (sin morfar) i julklapp. Oj så lycklig hon var.

Till och med mitt i mellan sovstunderna under tisdagen kräkningarna skulle hon ha dräkten.

Tog inga bilder när allt var som värst. Det var liksom en känsla av skräck att både se och vara med om.

Medans vi pratade i telefonen sov Lionell intill mig.

Klockan blev mycket och Celine somnade i sjukhus sängen.

Onsdags. Vi låter henne äta lättsaltade chips som hon också fick ta med sig till sjukhuset.

Äntligen är en del av aptiten tillbaka och Celine önskade både spagetti och köttfärssås samt pizza igår.

Stackarn har gått ner 1 kg sedan 4 års kontrollen. Men växt 2 cm.

Så nu håller vi tummarna att allt rättar till sig och blir så bra det bara kan bli. ♥

För som jag skrev. Idag har hon orkat sig ut och leka i snön. Och jag antar att hon snart vill ute igen och åka lite pulka innan all snö har smält bror.

Imorse innan mamma och Amanda åkte.

Celine har fått en ny klänning av mamma. Så fin! Och känner sig som Elisabeth i Madicken. ♥