Vitavindar

Hej ♥

Varvar mys i soffan med att plocka här hemma och lite magmassage på bebis.

Stackarn har fått lite ont i magen. Men med lite massage verkar det värsta släppa.

I skrivande stund sover han, Celine kikar på Daniel Tiger och jag ska strax skala ett äpple till henne.

Nu är vi inne på andra veckan som jag är själv med barnen. Jag känner mig lugnare.

Och jag fick mer med sömn i natt. Himla härligt, vilket också kan göra hela situationen bättre.

Min egna kropp är också på god väg. Det går sakta men säkert.

Känslan av att bara kunna gå ut till postlådan utan att bli andfådd. Den är magisk.

Dock så finns det annat som sätter sig i hjärnan på mig. Något jag kanske inte borde bry mig om.

Men gör det tyvärr ändå. 

Som du vet, jag har inte fått en enda bristning i denna graviditeten..

Med Celine fick jag några, men alla andra kom när jag skulle gå ner i vikt efteråt. 

Denna gången trodde jag att jag skulle klara mig. Men icke..

Några små ljusa ränder har dykt upp längst ned på magen. Där jag aldrig fick några med C.

Dom är inte så synliga, syns om jag drar ut huden som mest. Och det är knappt vita. Men dom finns där. 

Tror faktiskt inte ens de går att se på bild.. 

Så länge de håller sig som de är just nu kan jag ändå acceptera det på ett okej sätt. 

Men än är inte magen där den var innan, så vem vet hur mycket kroppen kommer reagera på att magen blir mindre och mindre? 

Självförtroendet är inte alltid på topp. Men nu ska jag nog äntligen ta tag i mina utslag på kinderna. 

Ja, ofta vill jag undvika att fota mig själv eller vara med på bild just pga utslagen. 

Men med medicinering borde de försvinna, så nu ska jag kolla upp om jag får ta krämen eller tabletterna vid amning.. Då ska jag göra det. För att jag själv ska må lite bättre. 

Dock så ska man undvika sol om man ska behandlas och just därför har jag väntat ut sommaren. 

Lite cheesecake i soffan med nyaste JDL tidningen medans Celine äter rån.

Celine i sina ”tjuvkläder” som hon kallar dom.. Så vi kan inte alls klä oss i randigt här hemma utan att bli kallade tjuvar. Gulligt eller vad?

Här hemma de få gångerna lilla L är vaken tränas det nacke. Han är så stark.

Och ja, du läste rätt. Lilla bebis har fått ett namn. Brevet la Tim på lådan igår och det känns så bra.

Tim Lionell Lucian Andersson. Och tilltalsnamnet fick bli Lionell. 

Vi satt i bilen genom Göteborg i våras. Pratade om olika namn. Och när Tim nämnde just Lionell kändes det så rätt. Men helt övertygade var vi såklart inte direkt. För Lucian fanns också med bland alla namnen.

Noell också, men såklart funkade inte det då Tim’s lillebror heter Noel. Trots olika uttal kände inte Tim att det skulle funka alls. Men jag gillar det. 

Celine älskade namnet Lionell, så vi kan säga att hon valt det. Helt klart. Och vi älskar det. 

Vi har testat olika namn dessa månader som gått. Men allt Celine sagt är:

-De namnet kan ett annat barn heta, han ska heta Lionell.

♥

Men till mellannamnen. Celine har ju bara ett mellannamn. Så ska bebis också ha det? 

Och vilket ska han då heta? Samma som sin pappa? Men inget kändes sådär 100 för oss. 

Men när vi kollade efter har både Tim och min pappa och bror 2 mellannamn, så helst plötsligt kändes det självklart att vår lilla Lionell också skulle få det. 

Och såklart ska ett vara efter sin pappa. Just Tim. Och sedan ett namn Tim älskar. Jag med. Lucian. 

Vi har funderat länge på att kanske välja det som tilltalsnamn, men då Lionell kändes självklart fick han ta Lucian som ett extra mellannamn. 

Så förhoppningvis blir namnen godkända och det känns så bra. 

Ska bli spännande att se vad lilla L väger imorgon på BVC. Antagligen långt över 4kg.

Alla ser han som så liten, för oss är han stor, då vi såklart jämför med Celine, och alla bilder från när hon var bebis..

Något mer vi får svar på imorgon är nog om han behöver ta prover då han fortfarande har lite gula ögonvitor.

Har vi tur tycker Pia på BVC att det har lagt sit lite.. Men du ser ju själv. Det gula finns helt klart kvar.

Men kroppen är nästan helst vanlig i sin ton, huvudet lite mer gult, men det går åt rätt håll.

Hans lilla navel verkar läka på fint nu sedan vi fick börja tvätta med koksalt.

Så har vi tur slipper han det där svarta kletet som Celine behövde.

Tredje badet i livet. Och han kunde inte njuta mer.

Eller jo, Celine somnade alltid i början vid bad.. Han verkade mest ligga och njuta.

Här kanske du ser att han är ändå ganska liten för att enligt oss vara så stor. ♥

Nu ska jag se om Lionell vill äta lite. Han sover som sagt mest hela tiden..

Och trycket i själva brösten från och till är galet. Skulle jag vara utan amningsbh och inlägg hade det varit i stråle på många dm. Trycket gör ofta att han måste pausa då han sätter i halsen och måste upp på min axel. Minns att det var precis likadant med Celine.

Man jag är himla tacksam som ens kan amma. Ännu en gång. 

/ Kram A♥