Vitavindar

Hej ♥

Idag välkomnar vi vecka 37 med en extrem svullnad i hela kroppen.

Händerna stasar. Det sticker och känns ömt. Resten av kroppen med.

Och vi ska inte tala om påsarna under mina ögon. En blandning mellan svullnad och trötthet.

Eller, egentligen är jag inte så värst trött bara seg i både kropp och knopp.

Allt har känts ganska lugnt fram tills nu. Som att tiden gått så snabbt. Vilken den gör nu med.

Men nu vill jag bara att det ska vara över. Vill känna igen min kropp igen. Orka leva i min kropp.

Det är så tungt. Tror att jag gått upp runt 15kg? Men de sista veckorna nu kommer det nog dra iväg. Av ännu mera vätska.

Så jag önskar för varje dag som går att det ska börja hända något.

De värkarna jag kände av i förra veckan har inte kommit tillbaka. Men imorse hade jag en molande värk i mig.

Vilket också försvann. Skönt på sätt och vis då Tim var tvungen upp till Göteborg Igen.

Jag blir både stressad och lite rädd och ensam när han är långt bort.

Tänk om det skulle hända något? Det är ju ändå så nära bf.

Såklart önskar jag att förlossningen drar igång av sig själv. Nu i veckan? Nästa..

Men om det skulle bli tal om igångsättning får det GÄRNA bli det.

Och då får vi bara hoppas på en snabbare sådan, så att det inte drar ut på tiden som med C.

(Endast för att jag inte vill vara ifrån henne alls.. Hehe Svårt att undvika i vår situation.)

Då kom vi in den 13 april på tidig morgon och ut kom hon kvällen den 15 april.

Vi får se vad som sägs på mvc imorgon. Hur blodtrycket ligger osv.

Har också kommit in i dåliga tankar. Fortfarande är jag rädd för att Bli rädd. 

För vad som kommer ske, smärtan.. Men än har jag bara ångest och rädsla för att något ska gå snett. 

Tänk om jag aldrig får träffa Celine igen. Tänk om det skulle bli något annat allvarligt, med mig, bebis.. 

Tankarna bara snurrar. 

Jag har aldrig sedan Celine föddes, sedan hon låg i min mage sovit ifrån henne.

Jag har aldrig velat, aldrig behövt. Hon somnar med mig, alltid.

Och nu ska hon helt plötsligt bli stor, så snabbt och kanske sova ifrån mig. En natt? Flera? Ingen vet.

Hon pratar gott om det iallafall. Vilket är såååå skönt. En lättnad. ♥ För oss alla.

Bilder från idag, vecka 37 (36+0). Några ståendes, några sittandes.. 

Det går inte många minuter ståendes tills jag måste sätta mig då fötterna blir så gott som röd/lila. Hemskt.

Underbara unge. Mitt liv. ♥

Hon gick med på att vara på några bilder utan massa miner om jag lekte doktor med henne därefter.

Så, såklart har vi lekt doktor. Jag har varit sjuk, haft feber och hon har lyssnat på bebis..

Jag har fått medicin, papper på pannan.. (Undra varför?) Hon vet iallafall vad hon gör.

Och när man är frisk får man med sig en lapp om hur sjuk man varit som hon skrivit under tiden. Hehe

Pratar i skrivande stund med Tim som är mitt i Göteborg och köper med nespresso kapslar hem. Hur gulligt?

Men nu ska jag och C fika. Äta bulle och jag ska ta mig en nespresso. Kanske en kall sådan?

/ Kram A♥