Vitavindar

Hej ♥

Idag välkomnar vi vecka 38 (37+0). Och senast i vecka 39+0 blir det igångsättning om bebis inte velat titta ut innan dess.

Har varit hos min barnmorska nu på förmiddagen och blodtrycket håller sig stabilt med medicinen.

Blandade känslor. Faktiskt. Men såklart betyder ett stabilt blodtryck att min kropp mår bättre.

Tror trycket låg på 135/88.. Om jag minns rätt så vi bokade in en tid nästa måndag för ny kontroll.

Men skulle svullnaden blir värre, eller ont ovanför magen igen måste jag ringa/åka in.

Bebis verkar liiite stressad också, hjärtslagen pendlar mellan 135-165 ungefär, som på förlossningen förra veckan.

Men jag fick ta två djupa andetag, och då de går ner emellan åt ska det vara lugnt.

Innan har det ju legat stabilt runt 130.

Vikten stod stilla sedan förra vecka, vilket känns himla skönt för mig. Så 15 kg upp än så länge är ju bättre än med Celine där det slutade på 25 kg, eller var det mer?

Frågade också om värkarna jag kände av i fredags förmiddag. Tydligen latensfasen.

Och allt som händer under den kan bara ses som positivt. Så jag hoppas på mera värkar som antingen får oss att behöva åka in till förlossningen så detta snart är över, eller att den hjälper kroppen att öppna sig några cm innan en eventuell igångsättning.

Fick frågan hur det kändes nu när vi ska avvakta en vecka till om inget sker innan dess.

Och jag känner blandade känslor. Helt klart. Kroppen är sprickfärdig.

Men att behöva vänta som max 2 veckor till då känns det ändå ganska lugnt. Bara vila och ligga på soffan typ.

Njuta av vår lilla familj.

2 veckor känns som en evighet på sätt och vis, men med tanke på att vi har hela livet framför oss så är det ju ingenting. 

Dock så saknar jag orken till att ORKA leka med Celine mer än att måla… Kunna sitta hur som helst, springa, hoppa, sitta upprätt, ligga på rygg.. Sova en hel natt utan att kissa, ja nu finns det mycket jag saknar om jag tänker efter.. Och att bli av med halsbrännan helt..

Men det där med att sova en hel natt.. Det kommer jag nog få drömma om ett tag till.

Amning. 

Helt klart vill jag amma bebis också. Celine ammade tills hon var 2 år och 5-6 månader.

Vilket verkade vara fruktansvärt för många? Denna gången kommer jag bli tokig om någon påpekar.

Jag kände mig nästan konstig. Men jag gjorde det för att C ville så gärna.

Om hon hade slutat tidigare, då hade det varit lika okej som det blev, vid 2.5 år.

Men denna gången skulle jag nog vilja (om amningen funkar) varva bröst med flaska efter några månader.

För visst fanns det nätter som jag bara önskade att jag hade fått sova under dessa åren med C.

Amningen avslutade jag med Celine då hon alltid vaknade minst en gång om natten och bara ville snutta.

Och jag kände i min kropp att, nej nu är den min. Helt och hållet min.

Vilket kändes som ett naturligt och bra satt att avsluta det hela på.

Första kvällen vid läggning var det lite tårar. Men knappt en timme senare somnade hon.

Det gick egentligen hur bra som helst.

Och då Celine slutade med napp innan 1 års ålder och har aldrig haft någon speciell snutte har alltid amningen varit en stor tröst om hon slagit sig eller varit ledsen. En stor trygghet var det alltså länge.

Så det var nog det svåraste för mig, att ta den tryggheten ifrån henne. Men det gick bra det med.

Men hon hade nog gärna snuttat lite till om hon hade fått bestämma. Istället fick det bli stora bamse kramar. ♥

Så nu är det nog snart 1 år sedan som Celine slutade med amningen. Och snart är det dags för en ny liten..

Och jag längtar inte alls efter smärtan som finns där i början. Det ryser i mig när jag tänker på det.

Men det känns som att jag vet hur man gör, så vi får bara hoppas bebis också lär sig det fort.

Och allt det där med mjölkstockning.. Mjölk som vill spruta överallt på ena bröstet när bebis äter på andra.

Många amningsinlägg kommer behövas och det känns faktiskt lite galet och mysigt att vi snart ska börja om, igen.

Gravid vecka 38 (37+0).. Inte lika många bilder som tidigare. Men som sagt, orken saknas.

Uppdaterar så mycket jag orkar, och när jag har något jag vill dela med dig.

Men som sagt, vi gör inte mycket alls. Eller jag gör inte. Jag bara väntar ut tiden.

/ Kram A♥