Vitavindar

Hej ♥

En händelserik dag. På många sätt. Från att känna glädje och livet rullar på till tacksamhet till livet. På ett annat sätt.

Tacksamhet att Vi, min lilla familj satt i bilen En bil bakom olyckan som just skedde i kväll.

Lättad. Chockad. Ångest. Arg. Och som jag skrev. SÅ enormt tacksam.

Vi har varit till Gekås nu i eftermiddag/kväll. Vi tar det senare. Jag börjar med att berätta det sjukaste jag sett.

Vi sitter i bilen. Kommer på lilla vägen mellan Ullared och Falkenberg. Lastbilen kommer mot oss, och saltar vägen.
Några plusgrader och inte alls okej att dom saltar tyckte Tim. Vilket jag tänkte var för att det kommer troligtvis frysa på under kvällen/natten. 

Körde vidare. Lämnar lilla vägen och kör ut på motorvägen.. Precis när vi kommit på den kör en bil om oss.

Tim lägger märke till slasket på vägen som kommit när vi varit borta. Massor. Inte en dm kanske. Men nära. 

Men Tim lägger inte bara märke till slasket utan var fort bilen framför drar på, och helt plötslig nitar..
Tim nämner något som att, ”Han trodde säkert vi var polisen, vi skulle haft blåljus i bilen”.. 

2 sekunder senare kommer en bil till, i full fart. Ännu snabbare. Han kör om oss, närmar sig bilen framför och kör om den med. 

Här nämner jag, ”vi borde köra om, de kanske tar det lugnare om de TROR att bilen är en polisbil, saktar ner lite bara”…

När han precis ska till att svänga om bilen (Om han ens skull det, han fick säkert sladd direkt) så sladdar bilen till. 

Jag håller bara för pannan, säger högt till Tim ”Nej, nej, nej, nej, nej.. 20 gånger kanske. Bilen åker åt H*lvete. 
Samtidigt bromsar Tim, Bilen framför oss nitar. (Allt gick så fort, men tog ändå en evighet på något vis)

Bilen sladdar in i räcket mot diket, snurrar, över på andra sidan. Jag ser inte klart, jag vet inte hur mycket, han rätar not ut bilen ganska bra. . 

(Vi båda trodde han skulle volta över räcket.. Att bilen framför också skulle hamna i olyckan, VI.)

När allt började var vi bara 50 meter ifrån. Nu var vi nära. Men mina ”nej” ekade i huvudet så jag ser men kunde inte fokusera.

Bilen fortsätter åt h*lvete. Men nu åt andra sidan vägen. Över alla vägbanor. Och ut mot andra sidan, mot mötande trafik.

Vi närmar oss mer. Som om vi är i det. Bilen framför oss stannar, Helt och hållet på sidan av vägen. För att undvika smällen.

Bilen som fick sladd, han får stopp på bilen, jag ser inte om han slår i räcket på andra sidan med. Men där han väl fick stopp på bilen fanns INGET räcke. Han står alltså precis mellan oss och de mötande bilarna. 

Allt bara stannar. Lättnaden. Han står still. Alla vi 3. Bilen framför drar. Tim kliver ur bilen med varningslamporna på.

Inga andra bilar i närheten. (Man har ju hört om idioter som kör som galningar förbi olyckor, och ställer till mer fler)

Den krockade bilen startar, han kör över, ställer sig vid oss på sidan av vägen. 

Där ser jag bara två unga killar, chockade, men ändå helt uppe i varv. Så klart.

Allt gick bra. Bilen är förstörd, åt skogen. Skit samma. Här kom lättnaden. Jag kunde andas ut.

Helt plötsligt tackar dom Tim för att vi stannade, Tim berättar för dom att de kan ta det lite lugnare. 

IDIOTERNA berättar att de körde 180 när de körde in i räcket. Framför oss. VI har barn i bilen. 

Nu kommer ångesten/irritationen. Jag vill slå dom. Skrika, skaka rätt i huvudet på dom.

TÄNK om de hade kört in framför oss. TÄNK om de hade fått sladd när de körde om OSS:

Och allt hade hänt 1 sekund tidigare. Jag blir så arg. Men jag är ändå så enormt tacksam. SÅ TACKSAM. 

För trots att vi kör lugnare. SJÄLVKLART. Så kan andra förstöra våra liv. Det gör mig så rädd. Så arg. 

Jag kan berätta för dig att vi valde gamla E6:an hem. Vägrade motorvägen. Jag hatar den.

Jag hatar vinter. Snö, slask, mörker. Usch..

Jag älskar mitt lilla barn och min familj SÅ mycket. Så jag skulle kunna överväga att isolera oss.

Alltid har jag sagt ” Tänk att vi *peppar, peppar* alltid lyckas klara oss undan olyckor, de kommer alltid före eller efter, men nära.”

Nu var vi verkligen nära. Vi klarade oss men var mitt i det.

Mitt mående, min skakiga kropp. Den klarar inte detta. Alla tjatar på att jag ska ta mitt jäkla körkort. ALDRIG.

Inte nu. Inte snart. Jag vill inte. Jag övervägde i höst. Men inte nu. Jag måste få smälta.

Som jag skrev, dagen har varit händelserik. Celine vaknade 6:40. Tim gick upp med henne. Jag fick sova vidare till strax runt 10.

SÅ behövligt. Synd bara att Tim låg vaken till sent och beställde julklappar.. Inte många timmars sömn för han. ♥

Men vi startade morgonen med frukost på Nosh. Skönt. Mysigt. Celine var nöjd. Helt enkelt en bra start på dagen.

Jag lovar, frukosten var SÅ behövlig och god. 

Efter denna härliga frukost köpte vi några julklappar i stan. Som en docka till C. Ska visa dig.
Men jag vet inte om jag ska vänta tills efter jul kanske. Lite roligare. På något vis.

Där efter åkte vi ut till Hallarna, köpte vagnen jag berättade om att C skulle få. I julklapp alltså.

Och ett par skor till mig. Har lagt upp dom på snap, om du följer mig där så ser du. Fina, bekväma och kostade BARA 99kr.

Konstigt, det stod 349 eller något på lappen. Kanske pga rean?

Ut där ifrån. Och Tim frågar om vi ska åka till gekås. Nej, jag hade faktiskt ingen lust. Men jo, okej. Vi kan ju bara åka där ifrån om C skulle bli missnöjd, eller om jag inte orkar. (Känslan i kroppen, orkar inte passa på C de där extra ibland. Skönt att bara ta det lugnt.)

Men vi åkte. Fint väder. Allt gick bra. C sov i bilen på väg upp.

In, köpa julklappar. Celine blev galen. På ett jobbigt sätt. Glad. Skrattade högt, skulle rymma.. Vi har nog sprungit genom halva gekås.

Svetten dryper. Haha. Jäkla unge.

Hon har börjat lägga sig över allt. Vet inte varför, Bara lägger sig och skrattar.

Men det är såklart inte alls bra där inne. Vagnar som skulle kunna skada henne. Fötter över allt. Haha

Men några julklappar fick vi ihop, en julstjärna till sovrummet och pynt till toppen av granen.

Så klart satte jag upp stjärnan direkt vi kom hem. 

Tim beställer pizza. Jag börjar plocka lite här hemma. Det ringer på dörren, pizzan kommer och där står vi.

Celine i blöja, jag med Celine’s nya tiara från gekås i håret. (Det var två i ett, så vem satt de andra på?)

Jo Tim som tar emot pizzan funderandes på vad pizza-gubben skrattar åt?

Tiara, baröverkropp och vi. Alltså. Det kunde nog inte sett roligare ut. Han skrattade gott. Vi med.

Men vet du, nu ska jag lägga ifrån mig datorn. Ta kvällen och känna lycka över mina lilla familj. Det behövs.

/ Kram A♥