Sitter ute på inglasade med Celine sovandes i vagnen. Surr av en geting i närheten. Den vill säkert ut i de fria.
Det finns ett annat litet barn här som är i trots. Förstående tills Celine ska sova. Nu med feber. Får ta oss så långt ifrån som möjligt från skrik och gnäll.
(Som att åka långt med hel familjen och katterna upp hit, Celine somnar och kattern sätter igång med sitt.. Dock så väcker inte dom henne. Men min hjärna behöver en paus ibland.)
Blir irriterad. Stressad. Allt för att C behöver sova. Och jag en lugn stund. Hon släpper mig knappt nu när hon är hängig. Synd, mysigt och förståligt. Älskade.
Stackars liten gör snarkande ljud. Nässpray är guld just nu.
Inhalatorn är med från Halmstad. Hoppas slippa använda den.
Ju längre bort jag flyttar mig. Ju närmare kommer dom. Jag kommer snart fly i panik. (Känslan i min kropp) väck inte mitt barn!
Jag isolerar min syn. (Kan man de?) försöker se som i en tunnel. (Tänk dig migrän) Stänger bort ljud. Men vissa tränger igenom.
Blä! Nu behöver jag A N D A S. Hoppas Celine vaknar gladare och så jag kan fota smörgåstårtan innan vi kan äta.
Det kanske är hungern som får mig att känna irritation för allt?
/ Kram A❤
Hur tänker ni med dagis? Borde väl va dags snart?? Vad har du för jobb som du ska tillbaka till sen i Halmstad?