Vaknade till vid 04:00, minns inte om det var av mig själv eller Celine. Men hon kändes varm.. obehagligt varm och kroppen var vit men ändå flammig på något vis. Mönstrad. Otäckt.
Kollade klockan, ja, hon kan ta en sup men först tempen. Den ligger säkert på 40 igen…
Men ikke. 41.3. In med sup och ringa hem Tim. Så han sitter i skrivande stund i bilen på vägen hem.
Ringer och pratar med mamma. Medans jag gör det öppnar jag både fönster till första läget och balkongdörren för att få in lite svalka och frisk luft.
Celine går från panikskrik till prat”glad” men ändå smått otröstlig och seg. Konstig kombination. Men den var obehaglig.
Ska vi ringa 1177, 112 eller någon annan? Vågar jag vänta hem Tim innan?
Vi körde på ett säkert kort. Tim ringde sin syster som körde in oss. Så tacksam!
Tänk sig min panik och ångest innan den la sig. Hur kommer detta gå? Tänk om tempen stiger pga hennes skrik? Vad gör jag om de är allvarligt? Celine kommer gråta sönder. Jag kommer svimma…
Men vet du. Jag är stolt över mig själv. För trots socialfobi och gad klarade jag det, vi.
Celine fick sin panik. Hon som tog emot oss hade så klart vita kläder. Men hon gjorde allt så gott hon kunde på avstånd.
Tempen hade jag fått ner till 39.9. Skönt!
Hon undersökte det hon skulle men som sagt på avstånd. Det enda hon hade var hög puls. Men det var tydligen pga den höga febern.
125g alvedon och 60g Ipren till fick hon. Urinvägsinfektion eller öroninflammation trodde hon på. Inget allvarligt nu. Men ska kollas upp med vårdcentralen i eftermiddag. Men allt beroende på hennes tillstånd.
Troligen urinvägsinfektion då hon inte reagerar när hon ligger ner om det hade varit öronen.
Tim’s pappa kom och hämtade oss strax innan 6. Så snällt. Så nu är vi hemma. Ligger i sängen och vi ska se om hon kommer till ro och kan sova lite. Jag med. Men jag vet inte om jag vågar.
Senaste kommentarer