Vitavindar

Hej ♥

Obehagligaste dagen på länge.

Jag vaknade 8:45 och kände mig konstigt, kände yrsel.

Kände det när jag var uppe och kissade under natten. Men jag kunde absolut ställa mig upp då. Trodde bara jag var trött.

Så jag trodde det var samma nu med. Men jag kunde inte förflytta mig alls. Kunde ligga på höger sida och hade hela tiden känslan av en båtfärd. En guppig sådan. Åt alla håll och kanter.

Och där ligger jag, med två barn helt själv. Och Lionell ligger inte direkt stilla längre. Utan han är överallt.

Kände att jag måste ju upp med barnen, men då tar det stopp. Jag kommer inte till sittandes. Jag tar mig ingenstans.

Jag börjar skaka, spänner mig säkert och allt blir värre.

Ringer hem Tim som kommer snabbt. Och ringer 1177. Då får jag berätta min situation och om gårdagen. Juste, jag kände svimningskänsla 3-4 gånger. Vilket jag förknippade till mat och värme. Hon på 1177 också.

Så innan Tim var hemma fick Celine, världens bästa Celine hjälpa sin mamma.

Hämta både sött, ”ta vad du vill till oss i köket” så hon kommer in med en nutella burk och två skedar. ♥

Samt skötväskan med energi tabletter. För jag har ofta lågt socker.

Slänger i mig tabletterna och dricker vatten.

Och då äntligen var ju Tim hemma.

Jo till 1177 igen. Jag fick till svar att jag förmodligen har fått kristallsjukan.

Vilket det kan vara, men det kan säkert också bero på min nacke..

Men jag har gått efter att det är just kristallsjukan så jag har utsatt mig för attackerna flera gånger, men liggandes.

Nu såhär 6 timmar senare mår jag betydligt bättre. Yr i vissa rörelser, trött och illamående..

Ja, en blandning av karusellkänsla i huvudet och extremt illamående på det. Fruktansvärt. Panik.

Som känslan innan jag äntligen fick börja krysta ut barnen.

Man är med om något man inte kan göra något åt just där och då. Utan man kan bara vänta ut. Usch!!

Det blir bara till att fokusera, överleva. Så kändes det iallafall.

Det tar en stund att skriva till dig nu. Mobilen är väl de sista jag borde kolla på tills jag mår bättre.

Alltid är det något. Och jag hoppas så att det aldrig mera kommer tillbaka…

Men är det just kristallsjukan kan de sitta i från och till i veckor. Men då skulle jag kontakta vårdcentralen..

Hade jag inte tagit mig upp från sängen bad hon mig ringa 112 för hjälp.

Men jag bara tvingade mig upp några gånger innan. Men med Tim intill mig.

Och som sagt, nu kan jag gå, resta mig upp men bara sakta. Inga hastiga rörelser.

Nu ska jag bara vila och hoppas det försvinner.

En bild inifrån sängen. Tim nattade Lionell och Celine cyklade i pyjamas. Så får det väl vara ibland. Fick dock be henne byta om till shorts. Trots lite blåst idag så är det riktigt varmt.

Jag har iallafall tagit mig ut på terassen. Hade det regnat hade jag nog legat i sängen idag. Men nu kan jag lika gärna sitta här ute och få frisk luft.

/ Kram A♥