Hej ♥
Nu är han här! I söndags 19:50 föddes världens finaste lilla barn.
Jag har haft svårt att ta in denna graviditeten. Inte riktigt förstått att det varit på riktigt…
..Förens han kom upp på mitt bröst. Allt kändes så fantastiskt. Underbart.
♥.
Igångsättningen bokades in på bf, 29/9.
Vi skrevs in 08:30, igångsättning 11:10 och ut kom han 8 timmar och 40 minuter senare.
Klockan var ställd på 06:10, Tim skulle duscha men varken jag eller Celine kunde sova vidare.
Vi var nog alla pirriga i kroppen.
Celine skulle köras till sin faster där både farmor och farbror väntade på henne.
Tidig morgon som sagt, och första hela dagen, natten, det blev dagar och nätter utan Celine.
Hon har haft det så bra. Men jag, jag har saknat ihjäl mig efter henne.
Tidig morgon stoppar inte Celine från att äta lite godis..
8:30 Inskrivning på förlossningen.
8:40 Och dags för undersökning. Öppen 1.5 cm, 3 cm kvar av tappen som fortfarande är bakåtriktad.
8:45 CTG, där allt såg bra ut.
9:30 Ingen äggvita i urin, blodtrycket låg på 140/85.
Och blodprov tas för att se så det inte finns någon havandeskapsförgiftning, säkerställa min blodgrupp och kolla mina antikroppar.
11:10 En läkare kommer in för att sätta ballong, men undersöker först.
Läkaren tycker barnmorskan sedan tidigare varit lite väl snål och jag är alltså öppen ca 3 cm.
Och tappen är bara 1-1.5 cm.
Ballong sätts in och CTG startas. Allt fortsätter se bra ut.
11:30 Vi får byta rum från aktiv förlossning till igångsättning på andra sidan avdelningen.
Där och då börjar värkarna komma. Men alvedon funkar helt klart.
12:00 I väntan på att ballongen ska trilla ut blir det dags för lunch så vi tar en promenad till sjukhusets restaurang för att köpa med mat upp på rummet.
13:40 Blodtrycket ligger nu på 135/90.
14:40 Ny barnmorska kommer som stramar åt ballongen då jag känner att det inte alls är lika sträckt eller spänner åt något alls.
14:55 Ballongen trillar ut, och kändes inte alls av som det gjorde när den trillade ut med Celine.
Vilket jag absolut var rädd för sedan innan.. Men det gick smärtfritt.
Barnmorskan undersöker och jag är nu öppen 4 cm och tappen nästan utplånad.
Och hon känner en liten hinnblåsa vid barnets huvud där man kan ta hål hinnan så att vattnet går.
Så vi får redan nu flytta till ett förlossningsrum igen. Rummet alldeles bredvid där vi födde Celine.
Rum 2. Där allt skulle ske, tillsammans med sköterskan Fiona och barnmorskan Pia.
Vilket inte alls såklart var säkert då igångsättningen med Celine tog några dagar.
Men vi alla förväntade oss en snabbare förlossning..
15:20 Direkt när vi kom in på förlossningsrummet sattes ett dropp med antibiotika som måste värka 2 timmar innan krystvärkarna.
Där och då tog vi det bara lugnt. Satt och väntade spänt på att barnmorskan därefter skulle ta hål på hinnorna.
16:50 När barnmorskan väl ska ta hål på hinnorna sitter hinnan för tight mot bebis huvud så det går inte utan att nålen skulle skada huvudet. Så hon valde att sätta en skalp elektrod istället, vilket bara blev ett millimeter stick.
Kanske att ytterst lite vatten sipprat ute, men inte alls så att vattnet gick.
Istället avvaktar vi och sätter CTG, och sedan välja dropp om inte värkarna drar igång av sig själv.
Ganska direkt får jag hårda värkar.
17:05 Värkarna drar igång med ca 3-5 minuters mellanrum. Hårda men helt klart hanterbara med fokus på andning.
17:40 Får frågan om jag vill ha ryggbedövning, lustgas, duscha, eller kanske Tens.
Trots att det gjorde ont, kändes det som sagt hanterbart då det fortfarande var några minuter mellan värkarna, men då barnmorskan berättar att jag får det som behövs valde jag att börja med Tens, vilket jag aldrig testat tidigare.
18:55 Ber om smärtlindring och får frågan om jag vill börja med lustgas innan ryggbedövning.
Det ville jag såklart. Allt för att inte behöva ta den där ryggbedövningen då jag var rädd att värkarna skulle avta.
Fortsätter också med Tens då det inte tog bort smärtan, utan fick mig till att fokusera på annat.
Där och då kom värkarna med 2-3 minuter mellan och jag var endast öppen 6 cm.
Tror fokus på de där 6 cm gjorde så min kropp fick panik.
Det började göra otroligt ont och uppehållet mellan värkarna varade inte länge alls.
Jag var hög på lustgas och somnade nästan..
Tror jag ber om ryggbedövning vid 19:20 ungefär.
Men såklart ville sköterskan få mig att slappna av, och jag vill bara gråta när topparna väl kom.
Men vem kan gråta när smärtan är så stark? Det är ju omöjligt att inte fokusera på att andas.. Iallafall för mig.
19:38 Kommer äntligen narkosläkaren för att sätta spinal.
Sköterskan har bökat runt i rummet för att fixa tills att han skulle vara på plats.
Mellan mina värkar ska jag upp i sängen, lägga mig på sidan och vara redo..
När jag känner och hör att läkaren hälsar och klappar mig på benet ropar jag i lustgasen:
– Får jag trycka på?? Får jag trycka på??
Och så var jag bara tvungen att krysta.
Ingen barnmorska fanns i rummet, läkaren fick backa och tacka för sig, för ingen Spinal hann han sätta.
Just vår barnmorska var upptagen så barnmorskan vi hade på igångsättningsrummet fick komma och känna hur öppen jag var.
Väl där och då inom loppet av inga minuter alls säger hon att barnet kommer.
Min barnmorska Pia kommer in utan att jag ens märker av vem som är där alls.
Jag krystar, och tar i, känner efter hur det känns att klara krysta ut sitt barn utan att få hjälp med sugklocka.
Det var magiskt att klara av. Det var en känsla för mig som var underbar mitt i att det kändes som att allt bara gjorde ont.
19:50 När huvudet var ute väntade vi in en värk till och han kommer, på kanske en eller två krystningar. Han bara kommer och allt känns så fantastiskt. Jag får hjälpa till att ta upp honom till mig.
Han är täckt av fosterfett och är alldeles, alldeles underbar. Skriker och mår bra.
Han kommer ut med navelsträngen som en tuppskam efter kanske 10 krystvärkar.
Det gick så snabbt. Så smidigt. Och värkarna bara försvann när krystvärkarna tog över. Vilket jag tycket var en sådan lättnad.
Minns det med Celine med. Krysta skulle jag göra om, men värkarna hoppar jag gärna.
20:10 Får Tim klippa navelsträngen, och jag krystar ut moderkakan.
Där efter var det tur att fokus var på den nya lilla människan som låg på mitt bröst.
Jag fick bristningar..
Läkaren fick komma in och sy det värsta, medans barnmorskan tog de yttre, som bara det var 5 stycken.
Hade jag inte fått bristningarna hade jag satt poäng 9 på denna förlossningen..
Men med tanke på läkningen nu efteråt osv så valde jag en 7:a. Helt klart en fantastiskt förlossning.
Och om det läker på bra, och jag inte får några men så kan jag absolut ändra poängen igen.. Hehe
21:45 Dags för den efterlängtade brickan.. Men tröttare än någonsin ligger jag där med en liten.
Han var mycket större än uppskattningen på ultraljudet som gjordes den 26/9 till 2800 g.
Han vägde så mycket som 3430 g och var hela 52 cm.
Ett mycket stort litet barn. Han är verkligen perfekt.
♥
Senaste kommentarer