Nu är vi hemma & jag har fått hörselgångsinflammation.

Hej ♥

Jag ligger hemma i soffan. Mår som jag ser ut tänkte jag skriva. Men jag mår inte helt 100. Vet inte om alla mediciner gör mitt mående ännu värre? Eller om jag bara har sååå nära till ångest just nu.

Fick min första panikattack på väldigt länge igår på flyget.

Den längsta någonsin. Fruktansvärt.

Tror det berodde på två nätter med lite sömn, smärta, nervositet och hunger.

Men nu är vi som sagt hemma, och det känns skönt. Nu ska jag krya på mig och välkomna hösten.

Vi åkte från hotellet på Thassos igår vid 5:50 svensk tid. Bussen tog 1.15 minuter till färjan. Den tog 40 minuter och sedan åkte vi 15 minuter till flygplatsen.

Jag har andats mig igenom hela resan.

Min lilla älskling köpte sig ett spjut i trä i Potos. Den var för lång för att packa ner i väskan. Och vi chansade på att ta med det som handbagage. Men tyvärr slängde dom den mitt framför ögonen på L. Stackarn. ♥

Så senare idag ska Tim ut i garaget och göra en till han.

11:15 svensk tid lyfte vi och var nog framme vid 14:15. Sån lättnad när vi var på marken. Verkligen.

Vi tog taxi till vår lagade bil, 5 minuter bort från Arlanda. 700kr(!) gick det på. Herregud!! Haha

Vägen hem körde vi inom Gränna. Vi skulle ändå komma hem så sent, så varför inte så något vackert under vägen?

Idag 10:45 hade jag en bokad tid på kvälls och helgmottagningen med mina öron.

Men inte bara det, jag har fått utslag på mage och rygg med. Allergi? Kanske.

Så nu har jag fått medicin mot både allergi men också hörselgångsinflammation.

Odling är taget så vi får se om jag fått rätt medicin på måndag/tisdag.

Tror aldrig jag har slängt i mig så här mycket medicin tidigare?

Nu är det såklart p-piller, mot mitt blodtryck, mående, myrkrypet i benen, Alvedon, Ipren, allergi, och droppar i mina öron. Juste, magen med. Men den ska kollas upp i nästa vecka. Vill inte. Men jag kan inte leva som jag gör just nu. Jag fungerar snart inte. Saker avlöser varandra.

Tänkte på det igår. Skulle jag sätta mig hos en läkare och berätta allt så hade jag brutit ihop och gett upp. Istället drar jag ut på allt och låter det gå ut över mitt psykiska mående istället.

Men för att ens ta mig till en läkare så spelar så mycket in. Så jag undviker det istället.

Äsch skit samma. Nu ska iallafall öronen få må lite bättre, för såhär kan jag inte ha det.