Hej ♥
Den där bebis bubblan alla pratar om är bara så sann.
Jag släpper allt, myser, ammar, vilar, ja, så ser mina dagar ut just nu.
Vi har bestämt att Tim ska åka iväg med Celine för att leka några timmar varje dag.
Gör allt för att hon ska känna att detta är så bra det bara kan bli med en liten nya lillebror här hemma.
Mig och mitt vilande är hon van vid sedan sista månaden av graviditeten.
Så gissa om hon längtar tills jag följer med till lekparken, leker med henne som innan.
Jag längtar också. Något otroligt.
Tänkte jag skulle börja från första dag på BB.
Vi fick höra att BB var fullt redan innan bebis kom i söndags. Så vi skulle få komma till avdelning 15 för gravida(?).
Men när förlossningen väl var över hade de fått rum för oss. Trodde vi.
Efter en något skakig dusch efter förlossningen rullades jag vidare i en rullstol till BB.
Vi fick ett rum att dela med en annan mamma. Tim skulle behöva åka hem.
Jag vägrade, så han fick mot deras regler sova inne på ett vilorum mellan 00:30-08:00 i en fåtölj.
Tror de märkte av att känslorna är överallt när man (jag) precis fött ett barn.
Har ont efter bristningarna och ska behöva lämnas själv..
Men det gick bra. Och dagen där på löste det sig och vi fick ett familjerum.
Anledning till att vi blev kvar på BB i 3 nätter var pga mitt blodtryck.
I väntan på att Celine ska komma och träffa lillebror för första gången. ♥
Hon var så stolt, så lugn och frågade om vi fick ta med oss bebisen hem, om det var hennes bebis. ♥
Efter bara en timme somnade jag medans Tim och Celine gick för att köpa bullar.
Eller ja, slut efter förlossning, 1,5 timmes sömn natten som var och sedan att jag blev rädd.
Efter ett toalettbesök kom det koagulerat blod, stora som tennisbollar. Oro..
Men det verkade lugnt.
Kvällen 30/9, och första pyjamasen.
1 Oktober. Ganska mysigt med frukost på sängen i några dagar.
Och det koagulerade blodet kommer åter igen. Mindre denna gången,.. Och jag får lugnande besked.
Trodde helt ärligt att nu händer det något som inte ska hända med min kropp.
Alla hemska tankar.. Och vem vågar gå och sätta sig på en toalett om det skulle hända igen?
Just nu, idag verkar allt gå åt rätt håll. Men oron finns kvar, och kommer nog göra några dagar till.
Andra mötet med lillebror. ♥
Han är så fin, och alldeles perfekt. Precis som sin syster.
Så om det finns något jag har tur med i livet, så är det väl ändå våra barn. ♥
Så var det äntligen dags att öppna sina små ögon. Jag bara älskar dom.
En nalle från min pappa. Från morfar.
När vi kommer iväg önskar han att vi ska köpa en större från han. Så jag får nog skicka iväg Tim och Celine till stan någon dag.
2 Oktober.
Äntligen dags att få åka hem. Eller egentligen fick vi åka efter sista provet dagen innan vid 19:10, men valde såklart att stanna en natt till för att slippa åka hem så sent. Det kändes bara krångligt.
Mitt blodtryck hade gått ner och låg ganska lågt inne på BB, men morgonen den 2 oktober vaknade jag av att det var lite högt igen.
Men vi fick ok av läkaren att åka hem, så ska jag iväg på kontroll på vårdcentralen längre fram.
Han vägde vid hemgång 3330g och hade alltså bara gått ner 100g.
Vilket vi förstod, men om han inte hade gått ner något hade vi förstått det också.
Mjölken rann till andra dagen och brösten spänner och är större än någonsin. Helt galet.
Men något annat som kändes underbart denna gången är att amningen inte gjort ont alls.
För vilket jag lärde mig efter amningen med Celine var att läpparna ska vara rätt och han är bara så duktig.
Känslan av att få på sig sina kläder. Och att se att magen dragit ihop sig så bra redan.
Men visst är den mjuk och jag känner mig inte alls stark ännu. Men det kommer.
Strax efter klockan 12 i onsdags fick vi åka hem och invänta Celine.
Allt känns bara så bra just nu. Och jag är bara så tacksam, för allt.
/ Kram A♥
Senaste kommentarer